I natt har jag sovit ännu sämre än tidigare. Jag har som vanligt varit på toa 2-3 ggr, och samtidigt fyllt på med nytt vatten. Men däremellan har jag legat och vridit mig, svettats (var tvungen att ställa upp fönstret på max) och legat klarvaken. Jag har även vaknat i en annan sovställning än den jag somnade i. Under de tidigare veckorna har jag hela tiden vaknat i exakt samma position som jag somnat i. Jag hoppas att detta var något tillfälligt, eftersom det sägs att det inte är bra att sova på rygg efter vecka 20.
Nattens dröm. Jag var på någon form av kurs/dramaklass tillsammans med ett gäng gamla vänner. Hanna från judon, exkollegan Jani och exkollegan Ronny var några av dem. Hanna var först ut att göra sin presentation, och hon var superduktig! Sedan var det Jani:s tur, men plötsligt blev alla så jäkla förbannade på mig för att jag störde hela tiden genom att springa iväg. Först förstod jag inte vad de pratade om, sedan insåg jag att de måste syfta på mina kissepauser. Jag försökte att förklara att jag är gravid och man lätt blir kissnödig då, men det ville de då inte lyssna på! Sedan vaknade jag, tror jag. Eller så har jag bara glömt av vad resten av drömmen handlade om :)
Igår var vi alltså på UL, vecka 20+0. Bäbisen låg där inne, gjorde high five när sonografen skulle räkna benen i händerna och var allmänt söt. Ingen anmärkning på någonting alls, utan detta är en praktbäbis, enligt vår sonograf. Vilken lättnad!
Vi fick dock veta att moderkakan inte längre ligger i framvägg som den gjort tidigare, så att jag inte känner bäbisen sparka beror nog bara på att den ligger där inne och samlar kraft. Ska den bli lika vild som sina föräldrar när den kommer ut så behöver den verkligen spara på kraft & energi i magen, haha.
Igen förändring i BF, det är fortfarande 21 augusti som gäller. Fast bäbisen verkar vara strax över medel i både längd och vikt (åtminstone om man ska tro alla appar som finns). Lång som far och tjock som mor, det är vår bäbis det <3
2014/04/04
2014/04/03
140 days gone, 140 more days to go...
Idag har vi äntlig kommit till den magiska halvtiden!!!
Och idag ska vi på nytt ultraljud, och om allt ser bra ut ska vi sedan iväg och provköra barnvagnar! :D
Idag är det torsdag och förra fredagen kände jag alltså bäbisen för första gången!
I lördags eftermiddag var hen ännu mer aktiv och den där lilla ålen som snärtade mig med "svansen" gjorde det ca 10 ggr i rad! Obehagligt med ändå så häftigt! Men efter det har jag inte känt samma sak igen. Det känns på vänster sida av magen, lite nedanför naveln.
Men jag har i två dagars tid känt lite smärta-liknande där, bara inte på samma sätt som i fredags & lördags.
Och idag ska vi på nytt ultraljud, och om allt ser bra ut ska vi sedan iväg och provköra barnvagnar! :D
Idag är det torsdag och förra fredagen kände jag alltså bäbisen för första gången!
I lördags eftermiddag var hen ännu mer aktiv och den där lilla ålen som snärtade mig med "svansen" gjorde det ca 10 ggr i rad! Obehagligt med ändå så häftigt! Men efter det har jag inte känt samma sak igen. Det känns på vänster sida av magen, lite nedanför naveln.
Men jag har i två dagars tid känt lite smärta-liknande där, bara inte på samma sätt som i fredags & lördags.
Jösses vad jag har drömt inatt
Först var det en man som försörjde sig på att mörda utrotningshotade djur. Vi var alla helt ledsna, men Angela & Hodgins (ja, karaktärerna från TV-seiren Bones, haha) gjorde en omprogramering i hans dator el presentation så att alla skulle få veta hur FEL det han gjorde var.
Sedan såg jag en vacker fågel som jag ville fotografera, den hade en stor svart tuppkam på huvudet och knallrött bröst (i drömmen visste jag vad den hette). Stor som en papegoja var den också. Den satt utanför fönstret i rummet där vi satt och jag skulle ta ett kort, men när jag tryckte på avlösaren sprutade min kamera vatten istället, för det car en blomsterspruta. Men det konstiga var att fågeln, som satt på andra sidan en glasruta, blev blöt och hela hans röda bröst blev knallblått!
-----------------------------
Sedan drömde jag en till märklig dröm, men den minns jag inte.
-----------------------------
Sista drömmen satt vi och pratade med min mans syster och svåger, och tittade på napparna de hade till sin dotter när hon var bebis. De såg jättekonstigt ut! Som hela små figurer i olika färger och man sög på en liten "tutte" längst upp på deras huvuden. Sedan var jag med pappa och två av mina bästa vänner. Vi möttes av världens polispådrag! Fast först åkte två bilar med bred last, och de körde jättefort! Sedan kom ca trettio polisbilar, varav några spärrade av vägen. Sedan kom en tjej och visade vart vi kunde åka, och pappa verkade jätteintresserad - fast att st var en karta över området där jag växte upp!
Efter det satt jag och mina vänner hemma hos mig, den ena ville använda lin printer och jag blev omåttlig sur på henne (som skulle slösa på mina pengar) och sedan gjorde de sönder något. Jag blev jättesur på dem och vi blev osams -
Här ringde som tur var min mans jobbmobil, så jag behövde inte uppleva bråket något mer! :)
Sedan såg jag en vacker fågel som jag ville fotografera, den hade en stor svart tuppkam på huvudet och knallrött bröst (i drömmen visste jag vad den hette). Stor som en papegoja var den också. Den satt utanför fönstret i rummet där vi satt och jag skulle ta ett kort, men när jag tryckte på avlösaren sprutade min kamera vatten istället, för det car en blomsterspruta. Men det konstiga var att fågeln, som satt på andra sidan en glasruta, blev blöt och hela hans röda bröst blev knallblått!
-----------------------------
Sedan drömde jag en till märklig dröm, men den minns jag inte.
-----------------------------
Sista drömmen satt vi och pratade med min mans syster och svåger, och tittade på napparna de hade till sin dotter när hon var bebis. De såg jättekonstigt ut! Som hela små figurer i olika färger och man sög på en liten "tutte" längst upp på deras huvuden. Sedan var jag med pappa och två av mina bästa vänner. Vi möttes av världens polispådrag! Fast först åkte två bilar med bred last, och de körde jättefort! Sedan kom ca trettio polisbilar, varav några spärrade av vägen. Sedan kom en tjej och visade vart vi kunde åka, och pappa verkade jätteintresserad - fast att st var en karta över området där jag växte upp!
Efter det satt jag och mina vänner hemma hos mig, den ena ville använda lin printer och jag blev omåttlig sur på henne (som skulle slösa på mina pengar) och sedan gjorde de sönder något. Jag blev jättesur på dem och vi blev osams -
Här ringde som tur var min mans jobbmobil, så jag behövde inte uppleva bråket något mer! :)
2014/03/29
Var det bäbisen?
Idag på tuben hem kände jag något märkligt i magtrakten. Det var liksom som om en liten ål snärtade till mig med svansen. Eller kanske simmade där och bet mig på insidan av livmodern.
jag var liksom bara tvungen att dokumentera. Det kan lika gärna ha varit ligamentet som snärtade till lite, men det har annars meat varit som en huggande smärta. Nåja, nästa torsdag ska vi på UL och det blir spännande.
jag var liksom bara tvungen att dokumentera. Det kan lika gärna ha varit ligamentet som snärtade till lite, men det har annars meat varit som en huggande smärta. Nåja, nästa torsdag ska vi på UL och det blir spännande.
2014/03/23
Kramp i vaderna
Därför får du kramp i vaden när du är gravid
Förutom alla andra graviditetskomplikationer som du stöter på när du är gravid kan du dessutom uppleva att du får kramp i vaden oftare. Detta beror på att graviditetshormonerna gör att kalciumomsättningen i kroppen ökar.
Kalcium har en central betydelse för musklernas förmåga att dra ihop sig och arbeta normalt. Om du får kramp ska du prova att töja muskeln. Det gör du genom att sträcka benet samtidigt som du drar tårna mot ansiktet. Du kan även göra denna töjning i förebyggande syft. Så här kan du undvika kramp: Töj och massera spända muskler Drick regelbundet - dålig vätskebalans kan orsaka kramper Använd stödstrumpor - finns bland annat att köpa på apoteket Använd bra och stabila skor på dina fötter
Källa: http://www.minbebis.com/kramp_i_vaden_gravid.html
Sedan har jag också hittat olika (mer eller mindre säkra) tips på Familjeliv.se.
• Det som hjälpte bäst var att ha stödstrumpor på dagen, och dricka mineralvatten, helst Vichyvatten. På natten kunde jag inte ha benen och fötterna för kallt, för då kom det direkt. När jag fick kramp spände jag foten mot säng-gaveln och då släppte det oftast rätt snabbt.
• Min lösning var stödstrumpor på dagarna och ett stort glas Grape Tonic på kvällen (tips från min BM) det funkade super och så gillar jag ju lite "surt".
• Pratade med min BM redan i vecka 20 om det och fick magnesium tabletter utskrivna. Har sen dess endst haft ett fåtal nattliga vadkramper. Magnesuim tabletter har även en lätt laxerande effekt på tarmarna vilket är pefekt nu i vecka 33 då tarmarna är helt orörliga.
• Drick Grape Tonic eller Grappo. Det innehåller kinin som hjälper mot kramperna. Funkar för mig i alla fall.
Förutom alla andra graviditetskomplikationer som du stöter på när du är gravid kan du dessutom uppleva att du får kramp i vaden oftare. Detta beror på att graviditetshormonerna gör att kalciumomsättningen i kroppen ökar.
Kalcium har en central betydelse för musklernas förmåga att dra ihop sig och arbeta normalt. Om du får kramp ska du prova att töja muskeln. Det gör du genom att sträcka benet samtidigt som du drar tårna mot ansiktet. Du kan även göra denna töjning i förebyggande syft. Så här kan du undvika kramp: Töj och massera spända muskler Drick regelbundet - dålig vätskebalans kan orsaka kramper Använd stödstrumpor - finns bland annat att köpa på apoteket Använd bra och stabila skor på dina fötter
Källa: http://www.minbebis.com/kramp_i_vaden_gravid.html
Sedan har jag också hittat olika (mer eller mindre säkra) tips på Familjeliv.se.
• Det som hjälpte bäst var att ha stödstrumpor på dagen, och dricka mineralvatten, helst Vichyvatten. På natten kunde jag inte ha benen och fötterna för kallt, för då kom det direkt. När jag fick kramp spände jag foten mot säng-gaveln och då släppte det oftast rätt snabbt.
• Min lösning var stödstrumpor på dagarna och ett stort glas Grape Tonic på kvällen (tips från min BM) det funkade super och så gillar jag ju lite "surt".
• Pratade med min BM redan i vecka 20 om det och fick magnesium tabletter utskrivna. Har sen dess endst haft ett fåtal nattliga vadkramper. Magnesuim tabletter har även en lätt laxerande effekt på tarmarna vilket är pefekt nu i vecka 33 då tarmarna är helt orörliga.
• Drick Grape Tonic eller Grappo. Det innehåller kinin som hjälper mot kramperna. Funkar för mig i alla fall.
Vecka 18+3
Det är söndag morgon och jag har precis avslutat min frukost. Karlen ligger i sovrummet och försöker bli av med huvudvärk (due to too much alcohol last night...).
Jag har varit hiskeligt orolig ett tag, för att jag inte har kännt av någora graviditetstecken alls. Visserligen vet jag att det är vanligt att man som gravid första gången inte känner bäbisen förrän vecka 16-22, och att det med en framliggande placenta (moderkaka) kan dröja ännu längre. Men det har inte hindrat mig från att oroa mig och undra om något gått fel. Men så i torsdags när jag lagade mat fick jag som "tusen nålar" på höger sida (i min "love handle"). De kom och gick några gånger, för att sedan lika plötsligt vara borta igen. Under natten till fredag när jag skulle vrida mig i sängen högg det till något fruktansvärt i ljumsken, flera gånger i rad! Sedan dess har det kommit och gått under dygnen som varit sedan dess. Och när jag satt på jobbet på fredag kväll fick jag något som liknade växtvärk i mina vader och knäväck.
Vad har jag då lärt mig av detta? JO! Att aldrig klaga på brist på känningar, då de plötsligt kommer tillbaka tusenfallt.
Nu ska jag göra mig i ordning, och seda se om det går att få liv i min kärlek. En promenad ner på stan och en göttekaffe kan sitta fint, känner jag!
Jag har varit hiskeligt orolig ett tag, för att jag inte har kännt av någora graviditetstecken alls. Visserligen vet jag att det är vanligt att man som gravid första gången inte känner bäbisen förrän vecka 16-22, och att det med en framliggande placenta (moderkaka) kan dröja ännu längre. Men det har inte hindrat mig från att oroa mig och undra om något gått fel. Men så i torsdags när jag lagade mat fick jag som "tusen nålar" på höger sida (i min "love handle"). De kom och gick några gånger, för att sedan lika plötsligt vara borta igen. Under natten till fredag när jag skulle vrida mig i sängen högg det till något fruktansvärt i ljumsken, flera gånger i rad! Sedan dess har det kommit och gått under dygnen som varit sedan dess. Och när jag satt på jobbet på fredag kväll fick jag något som liknade växtvärk i mina vader och knäväck.
Vad har jag då lärt mig av detta? JO! Att aldrig klaga på brist på känningar, då de plötsligt kommer tillbaka tusenfallt.
Nu ska jag göra mig i ordning, och seda se om det går att få liv i min kärlek. En promenad ner på stan och en göttekaffe kan sitta fint, känner jag!
2014/03/17
Anterior Placenta (vecka 17+3)
Jag har varit lite nojjig över att jag ännu inte alls har kännt av bäbisen i magen (bortsett från de två kvälllarna för en vecka sedan, när jag hade "kolsyrebubblor" i magen vid läggdags).
Tacka vet jag google! <3
Does the location of your placenta make any difference? Not to your baby, who doesn't care which side of the uterus he or she is lying on, and it certainly makes no difference to him or her where the placenta lies. And what about to you — or your practitioner? You might be less able to feel your baby's early kicks and punches because the placenta will serve as a cushion between your baby and your tummy. For the same reason, your doctor or midwife may find it a bit harder to hear fetal heart sounds (and it could make amniocentesis slightly more challenging). These situations will resolve if the placenta moves into a more posterior position later on (as anterior placentas commonly do). But the good news here is that, despite those slight inconveniencies, an anterior placenta in and of itself poses no risk to your health.
http://www.whattoexpect.com/pregnancy/ask-heidi/anterior-placenta.aspx
2014/03/13
Vecka 17
Någon gång mellan vecka 16-20 ska man börja känna fostret röra sig. Olika sidor & appar säger olika saker (såklart...) men två kvällar i rad helgen som var tyckte jag mig känna något litet "flutter" i magen. Nu vet jag ju inte alls om det var bebisen eller mina egna gaser. Men jag tycker att jag har rätt bra koll på min kropp, och just det där lilla som kändes, det har jag aldrig märkt av förut.
Det är så spännande allting!
I fredags mailade vi ut till våra familjer att det kommer en liten knodd. De blev alla jätteglada, till och med några tårar fälldes den dagen :)
För övriga så känner jag mig hel ogravid, alltså jag ser att magen är lite tjock när jag ser mig i spegeln, men de flesta symptom jag haft tidigare är borta och jag tror flera gånger om dagen att jag är helt "vanlig". Detta började för mig i tisdags. Det finns något som kallas för "spökveckorna" men de brukar inträffa någon gång runt vecka 10. Eftersom min foglossning började redan vecka 9 så missade jag kanske det. Jag har visserligen foslossningar nu med, men efter vissa tips och trix från sjukgymnasten så är de i det närmsta borta. Men för att förtydliga, det är inte så att jag inte känner av någonting. Ligga i framstupasidoläge på höger sida är i det närmsta omöjligt, för det ömmar inne i magen då. Jag behöver hålla i mig när jag reser mig ur soffan/från busssätet osv. Och jag har de senaste dagarna fått en extrem yrsel. Men, kanske mest för att min mage ännu inte är "en riktig gravidmage" så tror jag mest hela tiden att jag inte är gravid. Jag känner mig bara lite småfet... ;)
I fredags var vi iväg till Register office och intygade att vi är vi osv, så förhoppningsvis kommer vi att kunna gifta oss nu i vår/sommar! Jag längtar så! Vårt förhållande (och därmed också mitt liv) blev så mycket bättre efter att vi förlovade oss, och nu efter att jag ÄNTLIGEN blivit gravid känns det som att det inte finns något som kan hindra vår kärlek. Det låter kanske lite töntigt, men jag är verkligen så himla lycklig!
Efter bröllop och bäbis saknas bara ett par små materiella ting för att göra lyckan fulländad. Ett lite större hem, med stor kyl & frys. Det är så mycket mat, hälsosamt godis/snacks/glass mm som jag vill göra, men vi har ingen plats för dem. Och så hade det ju varit himla fint om bäbisen kunde få ett eget sovrum (hen kommer att få bo i vardagsrummet, för sovrummet är för trångt för att rymma en bäbissäng). Och tillslut hade jag hemskt gärna bott lite närmare våra familjet. Nu kommer väl bäbisens mor- och farföräldrar hit efter födseln, men därefter ses vi nog inte förrän till jul. Det är för lång tid emellan! :(
Nåja. Nu ska jag snart ut i det vackra vädret! SOL! GLÄDJE! VÄRME! LYCKA!
I fredags mailade vi ut till våra familjer att det kommer en liten knodd. De blev alla jätteglada, till och med några tårar fälldes den dagen :)
För övriga så känner jag mig hel ogravid, alltså jag ser att magen är lite tjock när jag ser mig i spegeln, men de flesta symptom jag haft tidigare är borta och jag tror flera gånger om dagen att jag är helt "vanlig". Detta började för mig i tisdags. Det finns något som kallas för "spökveckorna" men de brukar inträffa någon gång runt vecka 10. Eftersom min foglossning började redan vecka 9 så missade jag kanske det. Jag har visserligen foslossningar nu med, men efter vissa tips och trix från sjukgymnasten så är de i det närmsta borta. Men för att förtydliga, det är inte så att jag inte känner av någonting. Ligga i framstupasidoläge på höger sida är i det närmsta omöjligt, för det ömmar inne i magen då. Jag behöver hålla i mig när jag reser mig ur soffan/från busssätet osv. Och jag har de senaste dagarna fått en extrem yrsel. Men, kanske mest för att min mage ännu inte är "en riktig gravidmage" så tror jag mest hela tiden att jag inte är gravid. Jag känner mig bara lite småfet... ;)
I fredags var vi iväg till Register office och intygade att vi är vi osv, så förhoppningsvis kommer vi att kunna gifta oss nu i vår/sommar! Jag längtar så! Vårt förhållande (och därmed också mitt liv) blev så mycket bättre efter att vi förlovade oss, och nu efter att jag ÄNTLIGEN blivit gravid känns det som att det inte finns något som kan hindra vår kärlek. Det låter kanske lite töntigt, men jag är verkligen så himla lycklig!
Efter bröllop och bäbis saknas bara ett par små materiella ting för att göra lyckan fulländad. Ett lite större hem, med stor kyl & frys. Det är så mycket mat, hälsosamt godis/snacks/glass mm som jag vill göra, men vi har ingen plats för dem. Och så hade det ju varit himla fint om bäbisen kunde få ett eget sovrum (hen kommer att få bo i vardagsrummet, för sovrummet är för trångt för att rymma en bäbissäng). Och tillslut hade jag hemskt gärna bott lite närmare våra familjet. Nu kommer väl bäbisens mor- och farföräldrar hit efter födseln, men därefter ses vi nog inte förrän till jul. Det är för lång tid emellan! :(
Nåja. Nu ska jag snart ut i det vackra vädret! SOL! GLÄDJE! VÄRME! LYCKA!
2014/02/27
vecka 15
Det blir klent med uppdateringarna, men jag vill inte bara avlägga tusen rapporter - jag vill leva!
För en vecka sedan var vi på nytt UL och bäbisen verkar må så bra så. Det är en underbar känsla varje gång man får verifierat att det lilla knytet lever och växer.
Snart ska jag till sjukgymnasten, jag har inte gjort några av de övningar jag skulle göra sedan sist. Jag skäms änna lite granna... Det enda jag gjort är att köpa hålfotsinlägg, det gjorde jag dagen efter jag varit där. De verkar fungera bra, men frågvaron av smärta kan lika gärna bero på att jag gå mkt långsammare nu. Och det beror på foglossningar. AJ!
Foglossningarna började jag känna av någon gång mellan 24-29 januari. Då var jag bara 10 veckor. Jag trodde att foglossnignarna skulle komma någon gång efter vecka 25...
Mina bröst börjar bli tunga, speciellt det vänstra som alltid varit lite större än det högra. Jag märkte att de har vuxit för några veckor sedan.
Om drygt en vecka kommer svärföräldrarna hit. Då ska vi berätta att vi ska ha en bäbis, vi har ju inte berättat för någon alls, utom mina föräldrar. Det känns pirrigt, hur säger man egentligen!??
Nu måste jag duscha och göra mig i ordning, annars kommer jag att komma för sent. Vilket innebär att jag kanske kan bli utskriven i förtid = KRÅNGLIGT!
Är så fasligt trött idag. Måste köpa en kaffe! Och sova efteråt (om jag hinner).
2014/01/04
Vad som hänt sedan sist
Jag var i Sverige över julen och oj vad jag var trött mest hela tiden. Men absolut värst var det nog när jag kom hem (i Sverige hände så mycket hela tiden att jag ibland inte hann reflektera över att jag var så trött att ögonen gick i kors. Fast å andra sidan blev det en å annan powernap också). I vecka 6 (dag 3-4) hade jag som huggande smärta i livmodern, som att något stod och högg in en kniv där, bara på vänster sida. Jag var rätt orolig ända tills jag kom hem och googlade fram att många andra har upplevt samma sak och att det beror på att livmodern växer så mycket.
På tisdag och onsdag den här veckan jobbade jag, och det var fasligt lugnt hela tiden. Och jag höll på att somna hela tiden! :(
Igår (vecka 7+3) var vi på ett vaginalt ultraljud. Och vi såg ett litet pickande hjärta! Den andra säcken "twin 2" verkar vara tom. Och jag känner dubbla känslor för det. GLAD över att det finns en levande lite bäbis i mig! Glad över att jag (och bäbisarna) slipper gå igenom en tvillinggraviditet då de oftast resulterar i för tidiga födslar, och i bästa fall långa vistelser på NEO (i värsta fall missfall). Men samtidigt är jag ledsen, för jag vet inte om vi kommer varken att orka, ha råd eller tid att gå igenom en behandling till om ett par år (då är jag ju jättegammal!). Jag har alltid vetat att jag vill ha minst två barn, så att det ska finnas ett syskon. Men vi får se hur det går.
För närvarande ska jag vara jublande glad över att det finns hopp om en liten fin bäbis i augusti!
Igår var bäbisen 12mm och hjärtat slog så hiiiimla fort. Vår UL-tjej berättade hur fort det slår, men vi var båda så uppslukade av ATT DET SLÅR att vi glömde av vad hon sa.
Jag ska tillbaka på återbesök vecka 9+0 för de vill dubbelkolla om "twin 2" börjar utvecklas, eller om h*n går tillbaka. Jag gissar på det senare, för det fanns ingen antydan till foster (bara en egg yolk). Men jag har inget emot att få se "twin 1" igen och få nya UL-bilder. För det är också så himla bra med det här (skitdyra) stället vi går på. Att vi får små foton med oss hem. Till och med vid äggåterföringen fick jag ett kort på det två små cellklumparna som de satte in! :D Så himla fantastiskt ställe!
På tisdag och onsdag den här veckan jobbade jag, och det var fasligt lugnt hela tiden. Och jag höll på att somna hela tiden! :(
Igår (vecka 7+3) var vi på ett vaginalt ultraljud. Och vi såg ett litet pickande hjärta! Den andra säcken "twin 2" verkar vara tom. Och jag känner dubbla känslor för det. GLAD över att det finns en levande lite bäbis i mig! Glad över att jag (och bäbisarna) slipper gå igenom en tvillinggraviditet då de oftast resulterar i för tidiga födslar, och i bästa fall långa vistelser på NEO (i värsta fall missfall). Men samtidigt är jag ledsen, för jag vet inte om vi kommer varken att orka, ha råd eller tid att gå igenom en behandling till om ett par år (då är jag ju jättegammal!). Jag har alltid vetat att jag vill ha minst två barn, så att det ska finnas ett syskon. Men vi får se hur det går.
För närvarande ska jag vara jublande glad över att det finns hopp om en liten fin bäbis i augusti!
Igår var bäbisen 12mm och hjärtat slog så hiiiimla fort. Vår UL-tjej berättade hur fort det slår, men vi var båda så uppslukade av ATT DET SLÅR att vi glömde av vad hon sa.
Jag ska tillbaka på återbesök vecka 9+0 för de vill dubbelkolla om "twin 2" börjar utvecklas, eller om h*n går tillbaka. Jag gissar på det senare, för det fanns ingen antydan till foster (bara en egg yolk). Men jag har inget emot att få se "twin 1" igen och få nya UL-bilder. För det är också så himla bra med det här (skitdyra) stället vi går på. Att vi får små foton med oss hem. Till och med vid äggåterföringen fick jag ett kort på det två små cellklumparna som de satte in! :D Så himla fantastiskt ställe!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)