lite bra, lite mindre bra

så här är det. vi kanskekanskekanske har en köpare på vår lägenhet. det hade varit sjukt skönt. jag har fyllt år. i ett land där jag bara känner en enda människa. jag har fått paket. jag har inte fått mammas blombukett, för det går inte när man är i ett annat land. jag har fått munsår - igen. jag har fått en salladsslunga! jag är fortfarande helt barnlös - men om lägenheten blir såld har vi råd att påbörja ny behandling. jag (vi) börjar bli i stort behov av att jag ska jobba (få en inkomst! igen!). men har fortfarande inget CV. jag vet inte när vi nästa gång kan åka till Sverige, för vi har egentligen inga pengar till det.

bortsett från det. idag är det sol och varmt! till helgen ska vi ha picnic. ja det var väl ungefär det.

minst på hela jorden

Så där ja, idag har jag gråtit mest hela dagen... Det gör så ont i mig! Jag önskar att jag kunnat komma på ett bra sätt att berätta för mina föräldrar om våra svårigheter att få barn, men jag vet verkligen inte hur jag ska säga det... Jag är så ovan vid att ha hemligheter för dem, och jag vill verkligen inte att de ska tro att vi inte vill ha barn. Samtidigt som mina föräldrar hade så svårt att få barn innan jag kom, så de om några skulle ju kunna förstå mig och det enorma mörker jag ständigt går runt med inom mig. Men jag kniper bara igen och låter dem tro att jag är ointresserad av barn. Jag känner mig så himla elak. Och liten. Jag känner mig minst på hela jorden.