Jag ville inte vara med mer

I lördags kändes det som att allt var slut. Jag ville inte vara med mer. Jag hatar mitt liv, jag avskyr att må dåligt, jag klarar inte av... någonting. Hela dagarna tittar jag på TV, för att slippa känna ensamheten. Jag hade bara två lösningar, ett var att flytta tillbaka till Sverige själv, men vart fan ska jag ta vägen då? Den andra var att ta mitt liv. Jag orkar inte längre ta hänsyn till alla omkring mig, vad fan ska jag leva för andras skull? När jag inte har något kvar att leva för, för egen del? Men jag vet inte om jag vågar, om jag klarar det. I går mådde jag förhållandevis bra. Idag är allt pest. Igen. Och sambon är helt jävla nollad och fattar ingenting. "Men va, är du SUUUR på mig!?" Idiot.

Och jag känner mig så ensam

Jag hade det bra i Sverige. Alldeles tillräckligt bra, och var nöjd med mitt liv. Så flyttade vi hit, där jag bara känner en enda människa. Och den människan är mycket hellre med sina nya kollegor än med mig. Så känns det i alla fall. Så jag har ingen ingen alls. Hur kunde mitt liv blir så här fel?