Resumé av ivf

För om jag inte skriver här så kommer jag vilken dag som helst glömma hur många år vi hållit på...

Vi slutade med preventivmedel i maj 2007.
Sommaren 2008 berättade min bästa vän att hon plussat, hon ville att jag också skulle bli gravid. Då hade vi redan försökt i mer än ett år.
Juli 2009 övertalades jag av min väninna att ringa till ivf-mottagningen.
Vi började med utredningar samma höst, och med sprutor och skit våren 2010.
Första återföringen blev i oktober 2010.
Om drygt en månad gör vi försök med sista ägget vi har.


Fyra och ett halv år. Jag vill ju så gärna!!! <3

När ska jag få bli ett preggomonster?

Ska göra ett nytt försök med återföring om ca en månad. Sista ägget vi har. Önskar såååå!
Om det inte fungerar måste jag börja om från helt fakkin början med sprutor och jävla skit, ägguttag och annat. Och det vill jag så verkligen inte! Jag vill bli ett glatt preggomonster som kan balansera kaffekoppen på magen utan att det beror på att jag är en helt vanlig feting :(

KARMA

Hittade en handväska, modell större, idag på väg hem från jobbet. Där mitt på gångbanan låg den. Först tänkte jag bara trampa förbi, men så ångrade jag mig och vände tillbaka. På lätt darriga ben gick jag fram emot den. Innehöll den kanske en bomb? Eller ett avhugget huvud!? (ja, jag vet! jag tittar på alltför många thrillers och kriminalserier). Men jag tog modet till mig och plockade upp väska (efter att petat lite försiktigt på den med foten först, haha!) och öppnade den. Där i ligger en laptop (mac) med laddare, en mobiltelefon (modell äldre förvisso, men ändå), en mapp med massa papper och sjumiljarders visitkort, gympaskor, träningskläder och gud vet vad! Ja, i alla fall visade det sig att alla dessa visitkort gick till samma person, så jag ringde till mobilnumret som stod på. Hade tur, det svarade en tjej - och det var hennes väska! Hon blev helt hysterisk då hon inte ens hade fattat att väskan var borta! Vi möttes i alla fall, och hade sällskap en bit på vägen. Hon var trevlig och hade världens coolaste cykel! Med fina blommor fram på styret :D Tjejen hade jobbat i två månader, efter att studerat i fem år. Nu i morgon skulle hon få sin allra första lön. Såg på henne hur hon blev alldeles likblek när hon tänkte på att hon kunde ha tappat bort jobbdatorn och skulle bli tvungen att köpa en ny (till jobbet) för sin allra första lön på över fem år! Men nu slipper hon ju det, nu kan hon köpa sig något annat kul :)
Hon sa till mig "Jag har inte ens några pengar att ge dig". Och det kändes skönt ända in i hjärtat att kunna säga till henne "Du, jag vill inte ha några pengar. Att se din glädje är betalning nog".
Kändes i alla fall jäkligt gott i själen att hon blev så tacksamt lycklig över att få tillbaka väskan. Snopet med någon som bara ryckt åt sig väskan och snäst åt mig... :)

Som min karl här hemma sa sedan, det är ju hårdvaluta på datorer idag, så hade någon annan plockat upp hennes väska kunde den ju varit borta för gott.


Aja, summa summarium. Jag vill att världen ska bli en bättre plats att bo på. Och jag vill att människor ska vara snälla och hjälpsamma mot varandra! Och var ska man då börja om inte med sig själv?