Tänk att vi nu har bott i Sverige i över en månad. Jag förstår inte vart tiden tar vägen. Och vår tid i England känns redan så fasligt fjärran. Om några timmar är det exakt 8 månader sedan vår fina lilla Hayley föddes. Hon har de senaste TRE nätterna sovit sig igenom hela natten utan mat en enda gång. Så många gånger i rad har jag aldrig varit med om att hon sovit utan uppvak.
Idag var vi på Ikea och köpte en grind. I morgon ska vi söta upp den, hoppas jag. Nu i kväll var jag ner i källaren och hämtade upp spjälsängen. När den också blivit monterad finns det ju faktiskt möjlighet för mig att våga duscha på dagen när Hayley sover. Det skulle vara himla lyxigt! :)
2015/04/25
2015/03/15
Den där om att ha en man cold...
Idag är det mors dag i England. Gissa vem som inte har blivit uppvaktad? Efter att ha snittat på 4-5 timmars sömn hela veckan (uppdelat på 3-8 tillfällen per natt) har jag haft en bebis som sparkat mig i ryggen hela natten, ackompanjerat till en snarkande & hostande make... Samma make som är JÄTTEFÖRKYLD för sjätte dagen i rad, så han har lagt sig för natten runt 8 varje kväll... Samma make som lät mig sova en timme "extra" igår morse, därefter var jag runt på stan och fixade massa ärenden (själv dunderförkyld, men någon måste ju göra allt) för att slutligen komma hem till en man som "behövde vila". Tydligen hade dagen varit väldigt ansträngande... Det är så jävla synd om honom, tydligen.
Jag är nästan lika krasslig som honom, men någon måste ju ta hand om Hayley och se till att allt är fixat innan flyttfirman kommer på torsdag el fredag. T.ex. packa kläderna som vi ska ha innan flyttlasset kommer fram till Sverige. Packa leksaker att sysselsätta en 7-månaders med på planet, se till att medicin/mat/flaskor mm kommer med i packningen som vi ska ta med på lördagen. Dessutom måste allt provpackas för att kontrollera att allt får plats i våra resväskor, eftersom flyttfirman hämtar våra saker 1-2 dagar innan vi själva lämnar England..
Ibland är det ganska jobbigt att vara den enda tänkande & planerande människan i förhållandet...
Jag är nästan lika krasslig som honom, men någon måste ju ta hand om Hayley och se till att allt är fixat innan flyttfirman kommer på torsdag el fredag. T.ex. packa kläderna som vi ska ha innan flyttlasset kommer fram till Sverige. Packa leksaker att sysselsätta en 7-månaders med på planet, se till att medicin/mat/flaskor mm kommer med i packningen som vi ska ta med på lördagen. Dessutom måste allt provpackas för att kontrollera att allt får plats i våra resväskor, eftersom flyttfirman hämtar våra saker 1-2 dagar innan vi själva lämnar England..
Ibland är det ganska jobbigt att vara den enda tänkande & planerande människan i förhållandet...
2015/01/19
Health visitor 12 jan 2015
Äntligen har min lilla tjej gått upp lite bättre så att "BVC-tanterna" inte gnällde. Från att tidigare ha snittat på 100gr/vecka har hon gått upp 700gr på en månad. Idag väger hon 6,7kg!
Jag ville att de skulle kolla längd & huvudomfång också, men det kollar de inte igen förrän hon är 8 månader!? Här i uk kollas alltså huvud vid födsel & en gång till, längden bara en gång när de är 2-3 månader... Jag vill ju veta. Jag älskar siffror & statistik!!
2014/09/03
Jävla skitliv
Det blev ett akutsnitt, för jag öppnade mig inte mer än 3 cm och tappen var fortfarande 1 cm efter mer än 15 timmar med dropp. Kl 01.25 på natten till måndag 25 augusti plockade de ut en liten tjej, och min första tanke när jag såg henne var "hej din stackare, var su så ful att ingen ville ha dig? Vi får väl ta hand om dig då"
2014/08/24
Induced labour
Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Jag har fått säga hejdå till en naturlig förlossning, och säger hej till inducerad förlossning med alla möjliga apparater och smärtlindringar... I fredags kväll fick jag en blödning, och efter att (i panik!) åkt in för kontroll är jag inlagd på förlossningen. Det har inte hittat orsaken till den, men misstänker att det är moderkakan. Jag blöder fortfarande lite, nästan varje gång jag går på toa kommer det nytt, och därför kommer vi att bli kvar tills bebisen är ute, när än det blir...
2014/08/19
I slutet av graviditeten
Så där ja. Tisdag idag (v39+4), och BF om två dagar. Fattar du alltså? TVÅ DAGAR!!! Men jag är fortfarande VÄLDIGT säker på att jag kommer gå över tiden.
Min mamma gick över 8-14-6 dagar med respektive barn. Jag är mittenbarnet, så med mig gick hon alltså över 14 dagar! Och mannens mamma gick över 10 dagar när hon väntade honom. Så det känns inte om att jag har så mycket att hämta där...
Sammandragningar
De senaste 2-3 dagarna har jag börjat få mkt sammandragningar under kvällarna, inga som gör ont än, men ändå så att jag får lite svårt att fokusera på annat och de känns lite obehagliga.
Karpaltunnelsyndrom
Söndag/Måndag för en dryg vecka sedan vaknade jag för första gången med ont i fingerlederna (bloggade om det då). Det har blivit värre och värre för varje morgon. Eller inte bara på morgnarna, utan varenda gång jag ligger ner och sover. När jag vaknar så gör det ONT. Nu mer även i handlederna.
Mensvärk
De senaste 2-3 kvällarna har jag börjat känna av små små tillstymmelser av mensvärk. Det håller bara i sig någon minut och förvinner sedan helt igen. Men det är lite kul att märka att kroppen åtminstone börjar att förbereda sig.
Slemmiga flytningar
Sedan i söndags morse (v 39+2) har jag på morgnarna haft mer "glittrigt" slem på pappret när jag har torkat mig efter morgonkisset (idag även under tidiga morgonkissningar). Det är inte alls som att slemproppen har börjat att lossna, men NÅGOT händer liksom!
Ligamenten
Ligamentet på vänster sida har blivit oerhört känsligt. Det började strax efter att de lyckades att vända bebisen, och blir värre för varje dag. Första helgen efter vändningen åt vi på Hot House och därefter gick vi en sväng "på byn". Vi kom bort till Waterstone innan vi vände. Helgen som just var tog jag bussen till Hot House, och efter det kom jag bara till busshållplatsen utanför Nero. Sedan fick jag åka hem och min man fick åka vidare ensam för att fixa olika ärenden. De senaste dagarna har jag inte ens lyckats gå från soffan ut till köket (typ 8 steg) utan att det gör ont. Det gör ont när jag ska laga mat. Det gör ont när jag diskar. Igår tvingade jag mig ut med en(!) soppåse, och fick lägga mig i sängen och vila efteråt.
Senast v 42+0 blir jag igångsatt, om förlossningen inte startat av sig själv innan dess. Känns skönt att ha att måldatum, även om det är 16 dagar kvar tills dess...
Min mamma gick över 8-14-6 dagar med respektive barn. Jag är mittenbarnet, så med mig gick hon alltså över 14 dagar! Och mannens mamma gick över 10 dagar när hon väntade honom. Så det känns inte om att jag har så mycket att hämta där...
Sammandragningar
De senaste 2-3 dagarna har jag börjat få mkt sammandragningar under kvällarna, inga som gör ont än, men ändå så att jag får lite svårt att fokusera på annat och de känns lite obehagliga.
Karpaltunnelsyndrom
Söndag/Måndag för en dryg vecka sedan vaknade jag för första gången med ont i fingerlederna (bloggade om det då). Det har blivit värre och värre för varje morgon. Eller inte bara på morgnarna, utan varenda gång jag ligger ner och sover. När jag vaknar så gör det ONT. Nu mer även i handlederna.
Mensvärk
De senaste 2-3 kvällarna har jag börjat känna av små små tillstymmelser av mensvärk. Det håller bara i sig någon minut och förvinner sedan helt igen. Men det är lite kul att märka att kroppen åtminstone börjar att förbereda sig.
Slemmiga flytningar
Sedan i söndags morse (v 39+2) har jag på morgnarna haft mer "glittrigt" slem på pappret när jag har torkat mig efter morgonkisset (idag även under tidiga morgonkissningar). Det är inte alls som att slemproppen har börjat att lossna, men NÅGOT händer liksom!
Ligamenten
Ligamentet på vänster sida har blivit oerhört känsligt. Det började strax efter att de lyckades att vända bebisen, och blir värre för varje dag. Första helgen efter vändningen åt vi på Hot House och därefter gick vi en sväng "på byn". Vi kom bort till Waterstone innan vi vände. Helgen som just var tog jag bussen till Hot House, och efter det kom jag bara till busshållplatsen utanför Nero. Sedan fick jag åka hem och min man fick åka vidare ensam för att fixa olika ärenden. De senaste dagarna har jag inte ens lyckats gå från soffan ut till köket (typ 8 steg) utan att det gör ont. Det gör ont när jag ska laga mat. Det gör ont när jag diskar. Igår tvingade jag mig ut med en(!) soppåse, och fick lägga mig i sängen och vila efteråt.
Senast v 42+0 blir jag igångsatt, om förlossningen inte startat av sig själv innan dess. Känns skönt att ha att måldatum, även om det är 16 dagar kvar tills dess...
2014/08/08
Vändningsförsök (v 37+6)
Vändningen lyckades! På tisdag ska jag tillbaka för att kontrollera att bebisen inte har vänt tillbaka sig...
Men vet ju aldrig med dessa luriga småttingar.
Tyvärr började vändningen med plåga. Det var en student som försökte först, och hon grävde ner fingrarna rund bebisens huvud och drog något förjäkligt. Jag kunde omöjligt slappna av, kunde inte andas och spände mig enormt. Underhuden som hon står och säger till mig att jag ska SLAPPNA AV! Jag var på väg att börja gråta och säga att jag väljer snitt istället (som jag absolut inte vill, om det inte är den absolut sista utvägen) när den riktiga läkaren tig över. Det kändes som att hon hade händer av bomull! Jag lyckades att andas mig igenom när hon tryckte ned sin hand på området som först bebisen stångat sitt huvud mot i flera månader och som sedan "våldtogs" av studentens grävande fingrar. Men tillslut så var bebisen vänd.
Läkaren vände på bebisen helt på samma tid som studenten lyckades flytta den tre centimeter...
Men sedan var både jag och bebisen totalt färdiga. Och det var kokhett i rummet och ingen ventilering. Vi skulle ligga med ctg i en timme, och efter ca 50 minuter tog pappret slut i maskinen. När det var bytt hade bebisen somnat totalt och gick inte att väcka, trots iskallt vatten och söta kakor. Så efter ytterligare 40 minuter blev vi frånkopplade, jag fick kissa och gå omkring en stund (och svepte en liter med iskallt vatten!). Därefter kopplades vi upp igen och efter 30 minuter fick jag liva att gå därifrån. Då var klockan lite över sex, och jag hade varit där sedan halv två...
Och därefter gick jag raka vägen till en rundvisning av birth center (där jag hoppas kunna föda) som höll på i en timme. Jag är så färdig nu, mentalt och fysiskt och allt. Och jag har haft ilanden i skrevet i över en timme, jag vet inte om det bror på att de har "grävt upp" bebisens rumpa därifrån, eller om huvudet faktiskt är på väg ner i bäckenet.
Tyvärr började vändningen med plåga. Det var en student som försökte först, och hon grävde ner fingrarna rund bebisens huvud och drog något förjäkligt. Jag kunde omöjligt slappna av, kunde inte andas och spände mig enormt. Underhuden som hon står och säger till mig att jag ska SLAPPNA AV! Jag var på väg att börja gråta och säga att jag väljer snitt istället (som jag absolut inte vill, om det inte är den absolut sista utvägen) när den riktiga läkaren tig över. Det kändes som att hon hade händer av bomull! Jag lyckades att andas mig igenom när hon tryckte ned sin hand på området som först bebisen stångat sitt huvud mot i flera månader och som sedan "våldtogs" av studentens grävande fingrar. Men tillslut så var bebisen vänd.
Läkaren vände på bebisen helt på samma tid som studenten lyckades flytta den tre centimeter...
Men sedan var både jag och bebisen totalt färdiga. Och det var kokhett i rummet och ingen ventilering. Vi skulle ligga med ctg i en timme, och efter ca 50 minuter tog pappret slut i maskinen. När det var bytt hade bebisen somnat totalt och gick inte att väcka, trots iskallt vatten och söta kakor. Så efter ytterligare 40 minuter blev vi frånkopplade, jag fick kissa och gå omkring en stund (och svepte en liter med iskallt vatten!). Därefter kopplades vi upp igen och efter 30 minuter fick jag liva att gå därifrån. Då var klockan lite över sex, och jag hade varit där sedan halv två...
Och därefter gick jag raka vägen till en rundvisning av birth center (där jag hoppas kunna föda) som höll på i en timme. Jag är så färdig nu, mentalt och fysiskt och allt. Och jag har haft ilanden i skrevet i över en timme, jag vet inte om det bror på att de har "grävt upp" bebisens rumpa därifrån, eller om huvudet faktiskt är på väg ner i bäckenet.
2014/08/07
Karpaltunnelsyndrom
Hela graviditeten har jag försökt att motverka handledsbesvär. Men nu de senaste 3-4 morgnarna har jag vaknat med väkr i både handleder och fingrar. Alltså varje gång jag har vaknat (både för kissepauser på nätterna, och när jag vaknar på morgonen). Det är INTE skönt! Men samtidigt ska jag väl kanske vara tacksam över att det inte har kommit tidigare i graviditeten. Det slog mig just, att kanske blev det värre när jag var på pilates i måndags, när vi hade flera övningar där vi stod på alla fyra. Det belastar ju så klart handlederna...
Karpaltunnelsyndrom
I handleden sitter karpaltunneln, den rymmer senor och nerver som går vidare ut i dina fingrar. Liksom annan vävnad i handen kan den svullna upp under graviditeten och orsaka att nerver trycks ihop. Känslan blir stickande i handen och alla fingrar utom lillfingret. Värst brukar det vara på nätterna när händerna är i stillhet. På dagarna värms lederna upp genom användning, vilket lindrar symtomen. Besvären försvinner oftast några dagar efter förlossningen.
Symtom
* Stela fingrar och fingerleder
* Ont i handlederna
* En stickande känsla från handleden och ut i handen
Behandling
Försök att sova med händerna på kuddar. Det kan hindra att de svullnar och vätska samlas i dem. När du vaknar kan du försök att få igång cirkulationen i händerna genom att låta dem falla utanför sängkanten och skaka dem kraftigt. Det kan få vätskesamlingarna att skingras och mjuka upp händerna något. Speciella handledsskenor kan också underlätta.
Karpaltunnelsyndrom
I handleden sitter karpaltunneln, den rymmer senor och nerver som går vidare ut i dina fingrar. Liksom annan vävnad i handen kan den svullna upp under graviditeten och orsaka att nerver trycks ihop. Känslan blir stickande i handen och alla fingrar utom lillfingret. Värst brukar det vara på nätterna när händerna är i stillhet. På dagarna värms lederna upp genom användning, vilket lindrar symtomen. Besvären försvinner oftast några dagar efter förlossningen.
Symtom
* Stela fingrar och fingerleder
* Ont i handlederna
* En stickande känsla från handleden och ut i handen
Behandling
Försök att sova med händerna på kuddar. Det kan hindra att de svullnar och vätska samlas i dem. När du vaknar kan du försök att få igång cirkulationen i händerna genom att låta dem falla utanför sängkanten och skaka dem kraftigt. Det kan få vätskesamlingarna att skingras och mjuka upp händerna något. Speciella handledsskenor kan också underlätta.
v. 37+5 minskade fosterrörelser igen samt UL
kl 12
Jag kände en pyttesvag puff från bebisen för 20 minuter sedan. Innan dess har jag inte känt någonting alls på 4 timmar! Jämfört med att jag normalt sett känner den nästan varje timme. Och nu börjar jag bli lite nervös... Men min fråga är, jag ska vara på UL för att kolla storleken på bebisen nu om 2 timmar. Om de säger att allt ser bra ut då, ska jag bara åka hem? Eller ska jag ringa FL för att be om ctg? För det är väl eg helt olika saker som kollas på UL jämfört med ctg på FL?
kl 13
Jag åt lite snabb lunch innan jag gick hemifrån och köpte en dricka på vägen. Jag har känt några små rörelser från bebisen den sista timmen, men fortfarande långt färre & svagare än brukligt.
Men som jag skrev tror jag att bara det här att gå på ett extra UL blir en avvikelse från vad som är normalt, så jag lägger extra stor vikt på allt annat...
kl 14 Mia Jag förstår att man kan tycka att ultraljud känns säkrare men jag tycker att ctg är en viktig parameter för att se hur barnet mår. Det är ett viktigt komplement! Ibland kan ctg ge mer för att man ska veta hur barnet verkar må just nu. För att barnet har ett hjärta som slår och bra med fostervatten behöver inte betyda att barnet mår bra. Det ingår inte alltid flödesmätning tex vilket speglar hur bra navelsträngen fungerar.
Jag tycker att man alltid ska ringa till förlossningen när man börjar känna sig orolig (även om jag är dålig på det själv). Det kan vara bra med en helhetskontroll. Ibland är det en självständig ul mottagning och de går inte in i din journal och får helhetsbegreppet dvs är du sjuk sen innan, hur har bltr varit etc etc
kl 15
Bebisen verkar må bra, men sonografen skickad mig till fl ändå, från början bara för att kolla ctg mm (pga att jag inte kände bebisen under fm). MEN så under UL upptäcktes det att lilla "skitungen" ligger med rumpan neråt!! (hjälp!) Så imorgon ska vi diskutera vändningsförsök alt ks... Bebisens vikt idag är 3490 gram, v 37+4.
kl 16
UL gick förhållandevis bra, bebisen väger 3490 gram i v 36+5. Tyvärr ligger skitongen med rumpan neråt! Och ville inte riktigt visa sig för sonografen (det var samma på UL i v 20). När jag frågade henne om att kolla lite extra, ang jag inte känt bebisen under förmiddagen sa hon själv att jag skulle gå vidare till avdelningen där de kollar ctg. Sedan följde hon mig upp dit! Ctg var jättebra, som vanligt jag som inte kände bebisens rörelser.
Det sista fick jag prata med en läkare som bokade in mig på vändningsförsök imorgon efter lunch. Snabba ryck! Men känns väldigt bra att de är så noggranna med allting.
kl 16 Mia Det kan vara därför du inte känt din lilla buse lika bra dvs pga att den ligger med rumpan ner. Hoppas vändningen imorgon går bra! Kram
Idag kl 14 BST ska jag tillbaka till Assesment unit för ett vändningsförsök. Jag känner liksom på mig att det inte komemr att gå så bra, eftersom bebisen inte varit det minsta samarbetsvillig under graviditeten, varken när vi har varit på UL eller när BM & GP har försökt att hitta hjärtat... Jag HOPPAS ju så klart att det går att vända den, för jag tycker det känns så himla läskigt med KS. Men hoppets stjärna lyser väl kanske inte jättestarkt... haha.
Å andra sidan tänker jag så här, ett planerat KS läggs ju gärna redan 1-2 veckor innan BF, och man vet precis vilken dag bebisen kommer ut. Medan jag är ganska säker på att jag annars kommer att gå över amximalt antal veckor (tror det är 14 dagar på "mitt" sjukhus).
Jag kände en pyttesvag puff från bebisen för 20 minuter sedan. Innan dess har jag inte känt någonting alls på 4 timmar! Jämfört med att jag normalt sett känner den nästan varje timme. Och nu börjar jag bli lite nervös... Men min fråga är, jag ska vara på UL för att kolla storleken på bebisen nu om 2 timmar. Om de säger att allt ser bra ut då, ska jag bara åka hem? Eller ska jag ringa FL för att be om ctg? För det är väl eg helt olika saker som kollas på UL jämfört med ctg på FL?
kl 13
Jag åt lite snabb lunch innan jag gick hemifrån och köpte en dricka på vägen. Jag har känt några små rörelser från bebisen den sista timmen, men fortfarande långt färre & svagare än brukligt.
Men som jag skrev tror jag att bara det här att gå på ett extra UL blir en avvikelse från vad som är normalt, så jag lägger extra stor vikt på allt annat...
kl 14 Mia Jag förstår att man kan tycka att ultraljud känns säkrare men jag tycker att ctg är en viktig parameter för att se hur barnet mår. Det är ett viktigt komplement! Ibland kan ctg ge mer för att man ska veta hur barnet verkar må just nu. För att barnet har ett hjärta som slår och bra med fostervatten behöver inte betyda att barnet mår bra. Det ingår inte alltid flödesmätning tex vilket speglar hur bra navelsträngen fungerar.
Jag tycker att man alltid ska ringa till förlossningen när man börjar känna sig orolig (även om jag är dålig på det själv). Det kan vara bra med en helhetskontroll. Ibland är det en självständig ul mottagning och de går inte in i din journal och får helhetsbegreppet dvs är du sjuk sen innan, hur har bltr varit etc etc
kl 15
Bebisen verkar må bra, men sonografen skickad mig till fl ändå, från början bara för att kolla ctg mm (pga att jag inte kände bebisen under fm). MEN så under UL upptäcktes det att lilla "skitungen" ligger med rumpan neråt!! (hjälp!) Så imorgon ska vi diskutera vändningsförsök alt ks... Bebisens vikt idag är 3490 gram, v 37+4.
kl 16
UL gick förhållandevis bra, bebisen väger 3490 gram i v 36+5. Tyvärr ligger skitongen med rumpan neråt! Och ville inte riktigt visa sig för sonografen (det var samma på UL i v 20). När jag frågade henne om att kolla lite extra, ang jag inte känt bebisen under förmiddagen sa hon själv att jag skulle gå vidare till avdelningen där de kollar ctg. Sedan följde hon mig upp dit! Ctg var jättebra, som vanligt jag som inte kände bebisens rörelser.
Det sista fick jag prata med en läkare som bokade in mig på vändningsförsök imorgon efter lunch. Snabba ryck! Men känns väldigt bra att de är så noggranna med allting.
kl 16 Mia Det kan vara därför du inte känt din lilla buse lika bra dvs pga att den ligger med rumpan ner. Hoppas vändningen imorgon går bra! Kram
Idag kl 14 BST ska jag tillbaka till Assesment unit för ett vändningsförsök. Jag känner liksom på mig att det inte komemr att gå så bra, eftersom bebisen inte varit det minsta samarbetsvillig under graviditeten, varken när vi har varit på UL eller när BM & GP har försökt att hitta hjärtat... Jag HOPPAS ju så klart att det går att vända den, för jag tycker det känns så himla läskigt med KS. Men hoppets stjärna lyser väl kanske inte jättestarkt... haha.
Å andra sidan tänker jag så här, ett planerat KS läggs ju gärna redan 1-2 veckor innan BF, och man vet precis vilken dag bebisen kommer ut. Medan jag är ganska säker på att jag annars kommer att gå över amximalt antal veckor (tror det är 14 dagar på "mitt" sjukhus).
2014/08/04
Tjocka jag (37+3)
En liten tjej tittade storögt på mig på busshållplatsen, och vänder sig sedan till sin mamma och viskar jättelänge. Varpå mamman säger "Yeah, she's gonna have a baby. And quite soon by the look of it".
Det känns som att jag blivit immun mot alla kommentarer om min stora mage... Plus att det ju faktiskt ÄR snart som bebisen ska komma.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)