Vändningsförsök (v 37+6)

Vändningen lyckades! På tisdag ska jag tillbaka för att kontrollera att bebisen inte har vänt tillbaka sig... Men vet ju aldrig med dessa luriga småttingar.
Tyvärr började vändningen med plåga. Det var en student som försökte först, och hon grävde ner fingrarna rund bebisens huvud och drog något förjäkligt. Jag kunde omöjligt slappna av, kunde inte andas och spände mig enormt. Underhuden som hon står och säger till mig att jag ska SLAPPNA AV! Jag var på väg att börja gråta och säga att jag väljer snitt istället (som jag absolut inte vill, om det inte är den absolut sista utvägen) när den riktiga läkaren tig över. Det kändes som att hon hade händer av bomull! Jag lyckades att andas mig igenom när hon tryckte ned sin hand på området som först bebisen stångat sitt huvud mot i flera månader och som sedan "våldtogs" av studentens grävande fingrar. Men tillslut så var bebisen vänd.
Läkaren vände på bebisen helt på samma tid som studenten lyckades flytta den tre centimeter...
Men sedan var både jag och bebisen totalt färdiga. Och det var kokhett i rummet och ingen ventilering. Vi skulle ligga med ctg i en timme, och efter ca 50 minuter tog pappret slut i maskinen. När det var bytt hade bebisen somnat totalt och gick inte att väcka, trots iskallt vatten och söta kakor. Så efter ytterligare 40 minuter blev vi frånkopplade, jag fick kissa och gå omkring en stund (och svepte en liter med iskallt vatten!). Därefter kopplades vi upp igen och efter 30 minuter fick jag liva att gå därifrån. Då var klockan lite över sex, och jag hade varit där sedan halv två...
Och därefter gick jag raka vägen till en rundvisning av birth center (där jag hoppas kunna föda) som höll på i en timme. Jag är så färdig nu, mentalt och fysiskt och allt. Och jag har haft ilanden i skrevet i över en timme, jag vet inte om det bror på att de har "grävt upp" bebisens rumpa därifrån, eller om huvudet faktiskt är på väg ner i bäckenet.