Idag är det mors dag i England. Gissa vem som inte har blivit uppvaktad? Efter att ha snittat på 4-5 timmars sömn hela veckan (uppdelat på 3-8 tillfällen per natt) har jag haft en bebis som sparkat mig i ryggen hela natten, ackompanjerat till en snarkande & hostande make... Samma make som är JÄTTEFÖRKYLD för sjätte dagen i rad, så han har lagt sig för natten runt 8 varje kväll... Samma make som lät mig sova en timme "extra" igår morse, därefter var jag runt på stan och fixade massa ärenden (själv dunderförkyld, men någon måste ju göra allt) för att slutligen komma hem till en man som "behövde vila". Tydligen hade dagen varit väldigt ansträngande... Det är så jävla synd om honom, tydligen.
Jag är nästan lika krasslig som honom, men någon måste ju ta hand om Hayley och se till att allt är fixat innan flyttfirman kommer på torsdag el fredag. T.ex. packa kläderna som vi ska ha innan flyttlasset kommer fram till Sverige. Packa leksaker att sysselsätta en 7-månaders med på planet, se till att medicin/mat/flaskor mm kommer med i packningen som vi ska ta med på lördagen. Dessutom måste allt provpackas för att kontrollera att allt får plats i våra resväskor, eftersom flyttfirman hämtar våra saker 1-2 dagar innan vi själva lämnar England..
Ibland är det ganska jobbigt att vara den enda tänkande & planerande människan i förhållandet...
