Var det bäbisen?

Idag på tuben hem kände jag något märkligt i magtrakten. Det var liksom som om en liten ål snärtade till mig med svansen. Eller kanske simmade där och bet mig på insidan av livmodern.
jag var liksom bara tvungen att dokumentera. Det kan lika gärna ha varit ligamentet som snärtade till lite, men det har annars meat varit som en huggande smärta. Nåja, nästa torsdag ska vi på UL och det blir spännande.

Kramp i vaderna

Därför får du kramp i vaden när du är gravid
Förutom alla andra graviditetskomplikationer som du stöter på när du är gravid kan du dessutom uppleva att du får kramp i vaden oftare. Detta beror på att graviditetshormonerna gör att kalciumomsättningen i kroppen ökar.

Kalcium har en central betydelse för musklernas förmåga att dra ihop sig och arbeta normalt. Om du får kramp ska du prova att töja muskeln. Det gör du genom att sträcka benet samtidigt som du drar tårna mot ansiktet. Du kan även göra denna töjning i förebyggande syft. Så här kan du undvika kramp: Töj och massera spända muskler Drick regelbundet - dålig vätskebalans kan orsaka kramper Använd stödstrumpor - finns bland annat att köpa på apoteket Använd bra och stabila skor på dina fötter
Källa: http://www.minbebis.com/kramp_i_vaden_gravid.html


Sedan har jag också hittat olika (mer eller mindre säkra) tips på Familjeliv.se.
• Det som hjälpte bäst var att ha stödstrumpor på dagen, och dricka mineralvatten, helst Vichyvatten. På natten kunde jag inte ha benen och fötterna för kallt, för då kom det direkt. När jag fick kramp spände jag foten mot säng-gaveln och då släppte det oftast rätt snabbt.
• Min lösning var stödstrumpor på dagarna och ett stort glas Grape Tonic på kvällen (tips från min BM) det funkade super och så gillar jag ju lite "surt".
• Pratade med min BM redan i vecka 20 om det och fick magnesium tabletter utskrivna. Har sen dess endst haft ett fåtal nattliga vadkramper. Magnesuim tabletter har även en lätt laxerande effekt på tarmarna vilket är pefekt nu i vecka 33 då tarmarna är helt orörliga.
• Drick Grape Tonic eller Grappo. Det innehåller kinin som hjälper mot kramperna. Funkar för mig i alla fall.

Vecka 18+3

Det är söndag morgon och jag har precis avslutat min frukost. Karlen ligger i sovrummet och försöker bli av med huvudvärk (due to too much alcohol last night...).

Jag har varit hiskeligt orolig ett tag, för att jag inte har kännt av någora graviditetstecken alls. Visserligen vet jag att det är vanligt att man som gravid första gången inte känner bäbisen förrän vecka 16-22, och att det med en framliggande placenta (moderkaka) kan dröja ännu längre. Men det har inte hindrat mig från att oroa mig och undra om något gått fel. Men så i torsdags när jag lagade mat fick jag som "tusen nålar" på höger sida (i min "love handle"). De kom och gick några gånger, för att sedan lika plötsligt vara borta igen. Under natten till fredag när jag skulle vrida mig i sängen högg det till något fruktansvärt i ljumsken, flera gånger i rad! Sedan dess har det kommit och gått under dygnen som varit sedan dess. Och när jag satt på jobbet på fredag kväll fick jag något som liknade växtvärk i mina vader och knäväck.
Vad har jag då lärt mig av detta? JO! Att aldrig klaga på brist på känningar, då de plötsligt kommer tillbaka tusenfallt.

Nu ska jag göra mig i ordning, och seda se om det går att få liv i min kärlek. En promenad ner på stan och en göttekaffe kan sitta fint, känner jag!

Anterior Placenta (vecka 17+3)

Jag har varit lite nojjig över att jag ännu inte alls har kännt av bäbisen i magen (bortsett från de två kvälllarna för en vecka sedan, när jag hade "kolsyrebubblor" i magen vid läggdags).
Tacka vet jag google! <3

Does the location of your placenta make any difference? Not to your baby, who doesn't care which side of the uterus he or she is lying on, and it certainly makes no difference to him or her where the placenta lies. And what about to you — or your practitioner? You might be less able to feel your baby's early kicks and punches because the placenta will serve as a cushion between your baby and your tummy. For the same reason, your doctor or midwife may find it a bit harder to hear fetal heart sounds (and it could make amniocentesis slightly more challenging). These situations will resolve if the placenta moves into a more posterior position later on (as anterior placentas commonly do). But the good news here is that, despite those slight inconveniencies, an anterior placenta in and of itself poses no risk to your health.
http://www.whattoexpect.com/pregnancy/ask-heidi/anterior-placenta.aspx

Vecka 17

Någon gång mellan vecka 16-20 ska man börja känna fostret röra sig. Olika sidor & appar säger olika saker (såklart...) men två kvällar i rad helgen som var tyckte jag mig känna något litet "flutter" i magen. Nu vet jag ju inte alls om det var bebisen eller mina egna gaser. Men jag tycker att jag har rätt bra koll på min kropp, och just det där lilla som kändes, det har jag aldrig märkt av förut. Det är så spännande allting!

I fredags mailade vi ut till våra familjer att det kommer en liten knodd. De blev alla jätteglada, till och med några tårar fälldes den dagen :)

För övriga så känner jag mig hel ogravid, alltså jag ser att magen är lite tjock när jag ser mig i spegeln, men de flesta symptom jag haft tidigare är borta och jag tror flera gånger om dagen att jag är helt "vanlig". Detta började för mig i tisdags. Det finns något som kallas för "spökveckorna" men de brukar inträffa någon gång runt vecka 10. Eftersom min foglossning började redan vecka 9 så missade jag kanske det. Jag har visserligen foslossningar nu med, men efter vissa tips och trix från sjukgymnasten så är de i det närmsta borta. Men för att förtydliga, det är inte så att jag inte känner av någonting. Ligga i framstupasidoläge på höger sida är i det närmsta omöjligt, för det ömmar inne i magen då. Jag behöver hålla i mig när jag reser mig ur soffan/från busssätet osv. Och jag har de senaste dagarna fått en extrem yrsel. Men, kanske mest för att min mage ännu inte är "en riktig gravidmage" så tror jag mest hela tiden att jag inte är gravid. Jag känner mig bara lite småfet... ;)


I fredags var vi iväg till Register office och intygade att vi är vi osv, så förhoppningsvis kommer vi att kunna gifta oss nu i vår/sommar! Jag längtar så! Vårt förhållande (och därmed också mitt liv) blev så mycket bättre efter att vi förlovade oss, och nu efter att jag ÄNTLIGEN blivit gravid känns det som att det inte finns något som kan hindra vår kärlek. Det låter kanske lite töntigt, men jag är verkligen så himla lycklig!

Efter bröllop och bäbis saknas bara ett par små materiella ting för att göra lyckan fulländad. Ett lite större hem, med stor kyl & frys. Det är så mycket mat, hälsosamt godis/snacks/glass mm som jag vill göra, men vi har ingen plats för dem. Och så hade det ju varit himla fint om bäbisen kunde få ett eget sovrum (hen kommer att få bo i vardagsrummet, för sovrummet är för trångt för att rymma en bäbissäng). Och tillslut hade jag hemskt gärna bott lite närmare våra familjet. Nu kommer väl bäbisens mor- och farföräldrar hit efter födseln, men därefter ses vi nog inte förrän till jul. Det är för lång tid emellan! :(

Nåja. Nu ska jag snart ut i det vackra vädret! SOL! GLÄDJE! VÄRME! LYCKA!