dumburken

lite lite lite missnöjd kan man bli när man beställer två världsbra böcker bara för att dagen innan hämtavin kommer med posten inse att man redan har dem hemma i bokhyllan!
jag tyckte att jag letade så jävla noga innan jag beställde dem, men tydligen inte.
det är inte så mycket pengar vi talar om egentligen, men det stör mig ändå enormt!

dessutom lever vår tv på sin sista suck. idag är det helt knallröda fält som hoppar in mitt i någons hår, eller mellan en tröja och huden. och plötsligt blir hela bilden kritvit, snabbt knallgul och svart en liten stund. och sedan kommer bilden tillbaka fast i helt konstiga färger. jättelänge har jag önskat att tvn ska gå sönder så vi kan köpa en platttv och få lite mer plats i vårt redan proppfulla vardagsrum. men just precis nu är det jävligt dålig timing. vi har precis bestämt att vi ska börja lägga undan en tusing var varje månad för att någon jävla gång kunna åka på vår efterlängtade thailandresa (eller afrika eller usa eller kambodja eller australien eller brazilien eller vad fan som helst). och dessutom vill vill vill vi köpa ny dator, ny stationär mac med finfina Mac OS X v10.5 Leopard.
och ovanpå det vill vi ju hemskt gärna försöka förflytta oss till ett nytt boende. hemskt gärna till en finfin villa med sisådär 6-7 rum + två klädkammar, fint kök, härligt badrum (gärna med "balkongdörrar" ut mot en terass och världens största fräschaste "tvättvårdsrum". Så som märks finns liksom inte riktigt pengarna till en ny tv ;-)
Fast eftersom det är det klart billigaste blir det ju utan tvekan just en tv som kommer bli nästa investering. om inte den nuvarande helt magiskt bestämmer sig för att börja fungera helt problemfritt igen. men det är ju dumt att hoppas på hopplösa saker.

Idag hade jag tänkt se till att vinna 24 miljoner på Harry Boy.

äggkastning

alltså det här känns rätt tufft.

från att jag ibland på högstadiet plötsligt kunde bli illamående, få magsmärtor och börja kallsvettas, bara för att komma hem och upptäcka att jag hade mens. jag hade ganska oregelbunden mens så jag kunde ju inte förutspå när den skulle komma, men ändå blev jag så fullständigt chokad varje gång och fattade verkligen aldrig vad som var i görningen...

tills nu då helt nyligen, så de senaste tre månaderna eller så, så kan jag känna när jag har ägglossning! det är är ju helt sjukt tufft, tycker jag! inte för att det är särskillt skönt. det är mer känslan "men va faaan, ska jag verkligt ha mens nu igen. redan!?" för att komma på att jag är precis i mitten av cykeln. och således borde det ju vara en ägglossning istället?
well, jag tycker om att kunna sätta namn på mina småkrämpor, och få bekräftat att jag "är helt normal".

eller så är jag ute och cyklar...
och normal är jag väl kanske inte heller, men det är ju skönt om kroppen fungerar som den ska ändå :-)


jag har haft en dunderkväll med bästis m och det var helt underbart. nu ska jag krypa ner jämte spinkot som redan har somnat.

skrivet: fredag 25 januari 2008, kl 23:42

fortfarande inte någon unge

jag var på pizzerian i söndags. svettig och äcklig efter ett hårt träningspass.
den här fina konversationen utspelade sig sedan när jag skulle betala:

- *mummel mummel* pojke eller flicka?
- va?
- jag fråga, pojke eller flicka?
- vad?
- nehh.. jag frågade vad du fått. pojke eller flicka?
- ehh... inte något...?
- neehhh... jag tyckte du var gravid förra gången... därför jag frågade nu.

jahopp. tackar som fan för den.
men nu i söndags då? såg jag inte gravid ut längre? för gudarna ska veta att jag inte gått ner i vikt. och inte minskat i omkrets heller. trots massa träning. jag går bara upp och upp och upp.... *snyft*

mensvärk from hell

jävla jävla jävla förbannade mensvärk! jag mår illa som fan och kan knappt föra en normalt konversation. varför ska man bli såhär ibland? alvedon fungerar no more. i natt vaknade jag vid tre-snåret och kunde inte somna om pga. den förbenade värken. till slut stoppade jag havrekudden i micron och lade mig platt på rygg med kudden över hela magen. så tillslut lyckades jag somna om. i don´t like mensjävlavärk.

åh vad jag verkar bitter.
men det är jag inte. oftast.
eller inte alltid. om man ska vara petnoga.

nu kom jag på ett nyårslöfte. sluta vara så förbannat bitter!!! ho ho ho

nej nej, inte alls!

givetvis är jag ingen hora.
eller nej, låt mig ta om det där...

givetvis ser inte brorsan mig som en hora.
men med några flaskor skumpa och ett järngäng drinkar innanför västen, så kan man lätt bli lite gråtmild. tydligen.
och med en bror som ska vara tuff pajas så blev det knas.

men jag är glad igen.
minus att jag längtar som f-n efter min goooda potatisgratiäng som jag ska få sätta tänderna i om sådär en 80 minuter...

hora, jag?

sällan blir jag ledsen, men av att bli kallad hora... och det enbar p.g.a. rött läppstift och lösögonfransar?
ibland önskar jag honom åt helvete, men oftast älskar jag honom. han är ju trots allt min storebror....

men att tycka att jag är synonym med en hora... jag fattar liksom inte riktigt.
jag plojar ju bara. och han BORDE veta det!!!