nej nej, inte alls!

givetvis är jag ingen hora.
eller nej, låt mig ta om det där...

givetvis ser inte brorsan mig som en hora.
men med några flaskor skumpa och ett järngäng drinkar innanför västen, så kan man lätt bli lite gråtmild. tydligen.
och med en bror som ska vara tuff pajas så blev det knas.

men jag är glad igen.
minus att jag längtar som f-n efter min goooda potatisgratiäng som jag ska få sätta tänderna i om sådär en 80 minuter...