Jag sitter hemma i soffan och storgråter, helt i min ensamhet. Klockan är nästan åtta och sambon skulle ut "på en öl" efter jobbet. Vilket oftast betyder att han är borta flera timmar, men idag lade han till att X skulle till naprapaten så det skulle bli en tidig kväll.
Sedan messade han vid sju att de skulle ta sista rundan. Jag undrade vad som hände med naprapaten (har de kvällsöppet? nattöppet?) och. fick till svar att Y (gängets storsupare) hade kommit förbi, och sedan kom X tillbaka efter han varit hos naprapaten.
Så nu sitter jag och gråter, jag vet inte om det är för att jag känner mig bedragen (att jag trodde på honom den här gången, och blev lurad) eller om det är för att jag på ett sätt känner mig så ogynnsam som inte låter honom vara ute.
Sambon verkade iaf besviken när jag beordrade hem honom. Och jag själv har helt tappat matlusten... Vill bara krypa ner i sängen och sova bort allt det här...
Jag ska kanske tillägga att han, de gånger han faktiskt tagit bara en öl, har blivit besviken på mig för att jag blir förvånad när han kommer tidigt hem. Och nu när jag förväntade mig det så blir jag så jävla besviken på att han för tvärtemot. Helvetes jävla skit vilken värdelös dag.
Stunder som den här vill jag inte leva... Hur ska jag någonsin klara av ett barn, när jag ibland inte orkar med bara oss två? Jag känner mig så jävla maktlös!
Jag skickade ett småsurt sms, men det svarade han inte på. Får se om han bryr sig om mig ikväll... Eller om han tycker att jan spenderat alltför lång tid med mig den senaste tiden... Jävla jävla jävla skit!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar