Viktiga datum

Viktiga datum
De viktigaste organen är färdigutvecklade: tisdag, 28. januari 2014 (+ 77 dager)
Risken för spontan abort minskar från: tisdag, 04. februari 2014 (+ 84 dager)
Fosterrörelser bör vara märkbara: tisdag, 01. april 2014 (+ 140 dager)
Mammaledigheten startar torsdag, 19. juni 2014


Ha ha haaaa, det där med mammaledighet. Finns det ens i "Förenade Kungariket Storbritannien". I think not.... ;)

Vecka 5 +4

Igår och idag har jag känt av "huggande" menssmärta i livmodern. Bara ibland, men det gör mig ändå oroligt. Samtidigt försöker jag att inte tänka på det, att inte oroa mig, för jag har fått för mig att oro i sig också kan vara skadligt för det lilla livet. Tidigare har jag haft mer som en "molande värk" i livmodern, och det har jag läst många andra som har.

------------------
Din graviditetsvecka: 5
Fostrets ålder: 3 veckor
Fostret är nu 5-8 mm. Från hjässa till stuss. Fostret växer nu snabbt. Ryggraden och hjärnan börjar utvecklas. Många kvinnor börjar nu misstänka att de är gravida. Mensen skulle ha kommit för flera dagar sedan.

Vissa upplever symptom på hormonförändringen som ömma bröst, täta urineringar och illamående. Här kan du läsa om osäkra, troliga och säkra tidiga graviditetstecken.

Graviditetstestet man köper i butiken/apoteket är mycket säkert idag. Ett positivt svar innebär till nästan 100 % att du är gravid. Ett negativt svar innebär att du inte är gravid, eller att du har gjort testet för tidigt. Försök igen om några dagar.

Om du är gravid är det hög tid att sluta med cigaretter, alkohol och andra rusmedel. Vet du egentligen vilken hälsorisk du utsätter fostret för när du röker? 5 goda skäl att sluta röka när du är gravid. Kaffe- och tedrickning bör reduceras, och om du använder mediciner/läkemedel måste du ta upp detta så snart som möjligt med läkaren.

Om du inte redan tar tillskott av folsyra, bör du börja med det så snart som möjligt.

Så här beräknar du datum för förlossning: Här hittar du Mammasidans förlossningskalkylator som också räknar ut datum för graviditetsledighet och när du kan räkna med att känna fosterrörelser. Förlossningskalkylator

Fostrets längd: 3-6 mm. (Hos embryon är det vanligt att mäta längden från hjässa till stuss.)

Saxat från: http://mammasidan.se/gravid/vecka/5

Tidiga symptom, dag för dag

26 - migrän & ömma bröst. Frusen.
27 - migrän & ömma bröst. Febrig, men utan feber.
28 - huvudvärk. TRÖTT!
29 - ömma bröst & molande värk i livmodern. TRÖTT!
30 - ömma bröst & molande värk i livmodern
SAMT Positive pregnancy test!
31 - molande värk i livmodern

Kan det vara en bäbis?

Jag kommer helt ur fas med bloggandet. Jag plussade igår!!!! 14 dagar efter egg transfer. Är så jäkla glad, och samtidigt försöker jag att inte ta ut all glädje i förskott. Ska snart ringa in beskedet, och se hur vi går vidare. Tydligen ska jag få en scan om två veckor (men då är vi i Sverige) så det blir kanske efter nyår. Nyår ja, jag behöver inte fundera på hur jag ska "slippa undan" alkoholen, för jag jobbar. Helt ok för mig, för det innebär att jag kan vara ledig över julen.

Jag ville inte vara med mer

I lördags kändes det som att allt var slut. Jag ville inte vara med mer. Jag hatar mitt liv, jag avskyr att må dåligt, jag klarar inte av... någonting. Hela dagarna tittar jag på TV, för att slippa känna ensamheten. Jag hade bara två lösningar, ett var att flytta tillbaka till Sverige själv, men vart fan ska jag ta vägen då? Den andra var att ta mitt liv. Jag orkar inte längre ta hänsyn till alla omkring mig, vad fan ska jag leva för andras skull? När jag inte har något kvar att leva för, för egen del? Men jag vet inte om jag vågar, om jag klarar det. I går mådde jag förhållandevis bra. Idag är allt pest. Igen. Och sambon är helt jävla nollad och fattar ingenting. "Men va, är du SUUUR på mig!?" Idiot.

Och jag känner mig så ensam

Jag hade det bra i Sverige. Alldeles tillräckligt bra, och var nöjd med mitt liv. Så flyttade vi hit, där jag bara känner en enda människa. Och den människan är mycket hellre med sina nya kollegor än med mig. Så känns det i alla fall. Så jag har ingen ingen alls. Hur kunde mitt liv blir så här fel?

lite bra, lite mindre bra

så här är det. vi kanskekanskekanske har en köpare på vår lägenhet. det hade varit sjukt skönt. jag har fyllt år. i ett land där jag bara känner en enda människa. jag har fått paket. jag har inte fått mammas blombukett, för det går inte när man är i ett annat land. jag har fått munsår - igen. jag har fått en salladsslunga! jag är fortfarande helt barnlös - men om lägenheten blir såld har vi råd att påbörja ny behandling. jag (vi) börjar bli i stort behov av att jag ska jobba (få en inkomst! igen!). men har fortfarande inget CV. jag vet inte när vi nästa gång kan åka till Sverige, för vi har egentligen inga pengar till det.

bortsett från det. idag är det sol och varmt! till helgen ska vi ha picnic. ja det var väl ungefär det.

minst på hela jorden

Så där ja, idag har jag gråtit mest hela dagen... Det gör så ont i mig! Jag önskar att jag kunnat komma på ett bra sätt att berätta för mina föräldrar om våra svårigheter att få barn, men jag vet verkligen inte hur jag ska säga det... Jag är så ovan vid att ha hemligheter för dem, och jag vill verkligen inte att de ska tro att vi inte vill ha barn. Samtidigt som mina föräldrar hade så svårt att få barn innan jag kom, så de om några skulle ju kunna förstå mig och det enorma mörker jag ständigt går runt med inom mig. Men jag kniper bara igen och låter dem tro att jag är ointresserad av barn. Jag känner mig så himla elak. Och liten. Jag känner mig minst på hela jorden.

.inget alls

Hur vanligt är det egentligen att killen tackar nej till sex?

Vet att jag dessa dagar varit som mest fertil. Igår försökte jag mig på en liten strip tease, men han skrattade bara åt mig. Idag sa jag rakt ut att jag vill ha sex. Han svarade bara att det var värst vad jag plötsligt vill ha sex hela tiden.

Sedan vill han ha sex, när jag inte är fertil alls. Det är väl ok. Men inte bara då!? Ändå hävdar han å det bestämdaste att han visst vill ha barn. Med mig.

Jag blir inte klok på det här. Men deprimerad, det blir jag.

.familjen.

Det äldre syskonet. När han var fem föddes jag. Och jag var det finaste och bästa som hänt honom. Jag fick jag slita sönder hans tidningar och leksaker. Det gjorde inget. För jag var så söt. Det har min mamma präntat in i huvudet på mig. Men när jag blev äldre så fortsatte jag att ha sönder hans saker. Och då gjorde det plötsligt något. Det var inte längre ok. Men hur kan man förvänta sig att ett barn som alltid har fått bete sig på ett sätt, och där inga gränser har satts. Hur kan det vara det lilla lilla barnets fel att det sedan inte förstår att det beteendet är fel. Någonstans på vägen slutade han att älska mig, tror jag. Kanske där, ungefär efter tre år, när det kom en ny knodd i familjen.

Det yngre syskonet. Den enda människa jag helt ärligt kan säga att jag varit beredd att dö för. Vilket är lustigt på ett sätt, eftersom jag många gånger velat dö. Men han är den jag skulle vända ut och in på mig själv för att hjälpa. Oavsett vad. Kanske är det vad min storebror känt av, och känt sig utanför? Eller stängde han ute mig först och jag därför vände mig till min lillebror. Fick en ny allierad. När jag var tre fick jag min bror i födelsedagspresent. Jag vet ingenting om det där kalaset. Jag vet faktiskt inte ens om jag fick något kalas. Men jag gissar att om det var ett, då var jag INTE var i allas centrum. Så som det borde vara när man fyller tre år. Det fanns ju en söt spädgris som konkurrerade ut mig. Mormors lilla kelgris. Kan det varit så att jag inte fick någon uppmärksamhet? Kan människor omkring mig varit så ovetande om psykologi, och det lilla lilla barnets behov? Eller har jag bara fått allt om bakfoten?