Här ligger jag och gråter. Jag var lite småirriterad förut, till ingen anledning alls. Men nu efter att ha varit hemma en timme så börjar tårarna trilla. Jag känner mig sorgsen, men vet inte alls varför.
Kanske det faktum att mannen vill ut med vänner, men bara om jag följer med. Själv orkat jag verkligen inte gå ut och träffa dem, speciellt inte på pub när de ska dricka massa alkohol, bli fulla, ha shot race och sedan glo på fotboll. Inget av det är "min stil".
Kanske är det för att jag plötsligt inser att bebisen smart är här. Inget blir sig likt igen och det är väldigt mycket kvar som vi inte har ordnat med ännu. Jag känner en lite inre stress, vi har inte ens bestämt var & hur bebisen ska sova, eller hur vi ska göra med blöjor & skötplats. Och mannen tycker att jag ska andas & ta det lugnt, för vi har ju hela juli på oss... Sedan har vi nog hela augusti också, men jag är ju redan så trött och orkeslös. Jag förstår inte hur vi ska få ihop allt.
men som sagt, här ligger jag med tåriga kinder och vet inte ens varför...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar