Puregon, dag6

Så har jag tagit sprutan i fem dagar, idag blir den sjätte.
Och typiskt typiskt typiskt så verkar det bli ägguttag i mitten av nästa arbetsvecka. Och det är de absolut enda dagar hela det här året som min Mr K. a b s o l u t inte kan vara borta från jobbet. Vad göra nu liksom... Jag vet ju hur min lösning ser ut, men jag vet inte om Mr K håller med...
Om vi inte genomför detta i nästa vecka så måste hela behandlingen avbrytas och därefter påbörjas på nytt. Och eftersom vi om drygt en månad åker ut på en långresa så kommer vi inte kunna påbörja behandlingen förrän någon gång i januari / februari. Jag vill inte! Jag orkar inte!

Jag orkar inte gå runt i flera veckor och vara fullkomligt likgiltig inför både min egen och andras existens (vilket var vad som hände medan jag "nedreglerades") och orkar verkligen inte hålla på med Puregon (sprutor) i onödan. Det är faktiskt inte så speciellt roligt att spruta sig själv i magen varje kväll. Vissa kvällar har jag fått ett kraftigt blåmärke efter sprutan, och vissa kvällar syns ingenting. Men allra värst med detta är den otroliga huvudvärk och illamåendet jag dragit på mig. Fy bubblan!
I söndags fick jag gå och lägga mig efter att varit uppe ca en timme, hade kraftig migränliknande huvudvärk och trodde jag skulle kräka upp hela magsäcken. Ta den värsta bakfyllan och dubbla den, så ungefär mådde jag i söndags. Inte min favorit.